Han bara stod där, det var i stil med Rögles line up. Ett ljus. Runt hela honom. Han va sommafräsch brun och hade blå t-shirt. Och en frisyr jag aldrig glömmer. Hans leende var som en blixt från klar himmel. En Fredag i Augusti för 3 år sedan. HAN VAR (och är fortfarande) DET SNYGGASTE JAG NÅGONSIN SETT. Det har varit struligt, bra, krash, underbart. Massvis med blandade känslor. Ungefär så. Men jag minns allt, bra som dåligt och jag ångrar inte en sekund av alla stunder tillsammans med denna människa. Inte ens alla bråk. För om det inte hade varit som det varit. Hade det aldrig blivit såhär bra. Idag har det gått Mars, April, Maj, Juni, Juli och Augusti sedan jag fick en "fråga chansen" lapp där man kunde fylla i "Ja, Nej eller Kanske".
Han är den absolut finaste människan som jag någonsin träffat. Han gör mig tryggare än någon annan gjort i hela mitt liv och jag älskar honom över alla berg och runt jorden 800 miljoner gånger och tillbaks. Han får mig att må bra och han är stolt över mig.
Du får mig att sväva en meter över marken, alltid.
Emil. Jag älskar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar