DET HÄR MED ATT VARA SAMBO

Hi hi.
Gick precis in på facebook. Och såg att Emil skrivit -"Har faktiskt gått och blivit sambo!". Då blev jag jätteglad, för jag är tok-lycklig tillsammans med denna underbara människa och jag är glad över att han känner detsamma. För alla som känner mig vet att han i 3 år varit min största dröm, och att denna drömmen gått i uppfyllelse förstår jag ibland fortfarande inte. Jag inbillar mig saker som att han är en hemlig agent och bara är ute på ett uppdrag som innebär att han ska va tillsammans med mig ett tag för att komma åt min pappa som också igentligen är en hemlig agent, men för ett annat företag. Och att han sen kommer dumpa mig när hans uppdrag är slut. Töntigt, jag vet.

Och det här med att dela någonting så stort (då menar jag inte lägenheten, hi hi) med en annan människa är hur underbart som helst, och man växer verkligen som människa. Men det är inte alltid lätt. Man har en person till i sin närhet att ta hänsyn till, och det är inte det lättaste när man aldrig har haft ett förhållande på den här nivån. För nivån är hög, det är ett stort steg. Iallafall för mig. Men det känns helt rätt, och allt är bara bäst.

Han är verkligen ett underverk,
DEN DÄR EMIL!