tisdag 18 november 2008

Att läsa gamla sms, konversationer på facebook och msn får mig att bli glad. Gladast i världen. För jag har världens finaste kille. Jag kanske inte visar det alltid, för jag är van att han finns där. Vid min sida. Men man ska nog aldrig bli van, för det är då man börjar ta för givet och det är förbjudet.

Så från och med idag ska jag bli bättre på att visa hur mycket han betyder för mig. Att jag inte skulle klara av en dag utan honom och att det är han som får mig att må bra i en jobbig verklighet.

Jag älskar dig, Emil Fröidh.

Inga kommentarer: