En stunds promenad tillsammans med Sofi längst rönne-river var verkligen välbehövligt. Ett stort ubyte va tankar, känslor och allt annat krångligt som ingår i det som kallas livet. Vissa dagar vill man bara dra täcket över huvudet utan att veta vad det är som gör dessa dagar så deppiga och tråkiga, men det hjälper att istället ta en promenad tillsammans med en av sina bästa vänner.
Det finns så mycket jag har i min "ryggsäck" som dyker upp heltplötslig, och som förvandlar en fin och glad dag till något grått och konstigt. Man vill förklara sina tankar för någon som lyssnar men man kan inte få ut dom i ord för man vet inte exakt vad det är som gör dagen grå och trist. Man vet bara att man mår dåligt över något, som man inte kan sätta fingret på. Det är heller inte det lättaste att öppna sig och berätta för någon om det man tror gör dagen deppig. Man vill inte tynga ner de man tycker om med bad-happenings från förr, fast att man kanske borde göra det, för att få folk förstå.
Det där med livet, det är svårt.
Man måste hela tiden jobba med sig själv för att bli en så bra människa som möjligt. Man måste också försöka att se förbi det där gråa, lixom skyffla undan det och försöka vara positiv.. Det är svårt. Men det går, och jag har ett levande exempel. Sofi, min stjärna! Som har stått ut med så mycket hemskt i sitt liv, men som endå blivit en bra person som kan stå på sina egna ben och visa världen att man inte behöver trilla ner i skiten bara för att man haft en taskig uppväxt. Vissa tider i livet är svårare än andra, men att lyckas kämpa sig igenom de hemska tiderna går, om man bara vill och gör det bästa av situationen..
Keep fighting alla därute, samt mig själv..
Allt går om man bara vill, det gäller bara att tro på sig själv och sin egen förmåga.
Har äntligen fått komma på medicinsrådgivning. Jag hade egentligen inga
speciella förväntningar inför mötet, eftersom det var helt nytt för mig.
Jag had...
3 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar